Under hösten har jag och Lina haft förmånen att få medverka i ett integrationsprojekt med en klass som läser vid SFI. Projektet har varit ett samarbete med Korpen Luleå och Norrbottens idrottsförbund. Syftet med projektet var att få eleverna vid SFI att uppmärksamma vikten av att ta hand om sin egen hälsa. Och genom motion och rörelse kunna hitta en väg in i samhället.  Vi har en gång i veckan varit ute på Bergnäset, där vuxenutbildningen har sin SFI-verksamhet, och på olika sätt tränat tillsammans. Vi har pratat om hur det känns när man rör på sig och hur man själv tycker om att motionera.

 

Det har varit en fin och lärorik höst på många olika plan samtidigt som  den har bjudit på många skratt. Vår tanke med träffarna var att visa på enkla sätt att röra på sig, för att det skulle vara enkelt att ta med sig hem. Första träffen satt vi ner och pratade om hälsa och motion med frågeställningar som; hur tycker du om att röra på dig och hur motionerar man i det land som du kommer ifrån.

 

Detta projekt har inte enbart varit för vårt nöje, det har även setts som en del i undervisningen då eleverna fått träna på att ta muntliga instruktioner men även såklart att prata med varandra. Det blev därför en fin grej att vi vid slutet av varje träff satt och pratade, om vad man skulle göra till helgen, högtider i olika länder ja helt enkelt om allt mellan himmel och jord. Ord som varit lite svårare att förstå har skrivits upp på tavlan och förklarats.

 

Vår tanke var att visa på enkla saker man kan göra för att träna och motionera på hemmaplan. Utan dyra gymkort och avancerade redskap. Eleverna fick själva vara med och påverka vad vi skulle göra, något de kanske inte utnyttjade till fullo men vi fick det ändå allt att gå ihop. Vi har testat allt ifrån stavgång, till dans, rörlighetsträning och yoga. En förhoppning var att de skulle kunna få tips på aktiviteter/övningar som de skulle kunna fortsätta med hemma och tänka mer på hur de rör sig i sin vardag. En av deltagarna gjorde en väldigt intressant observation under ett av passen. När vi tränade balans och rörlighet och mitt under en övning utbrister hon “Det här gör ju vi varje dag då i ber!”. Vilket ledde oss in i ett väldigt trevligt och lärorikt samtal om religion och just bönen. De visade hur man gör då man ber inom sin religion och vi andra fick följa med och testa olika rörelser. Det var roligt att se hur nyfikna de var på varandras religioner, hur de lyssnade och ställde frågor.

 

Sista träffen fikade vi och pratade om terminen som varit. En tanke som slog mig var hur vi vuxit som grupp. Till en början var vi ganska blyga allihopa, även jag som var orolig över att de inte skulle förstå mig, att jag skulle prata alldeles för fort och att de bara skulle sitta som frågetecken. Visst har det varit sådana tillfällen, men då har det bara varit att pausa och börja om, farligare än så var det inte. Men jag reflekterade även över hur deras sätt att återberätta våra “lektioner” ändrats. I början på hösten hade de ganska svårt att uttrycka sig och komma ihåg vad vi gjort, och det var ofta som vi som fick påminna dem. Men under denna träff var det nästan som att uppleva hösten än en gång. De hjälptes åt att fylla i när någon hade svårt att hitta orden och vi kom nog ihåg i princip allt vi gjort under hösten. Som fika bjöds det på julmust och pepparkakor, vi berättade om traditionen med att knacka sönder en pepparkaka och om det blir tre delar får man önska sig något för varje del. Något som det genast sattes igång med. Och jag kunde inte låta bli att tjuvlyssna på en av önskningarna:

  • Jag önskar att jag blir klar med SFI.
  • Jag önskar att jag får ett jobb.
  • Jag önskar att min familj och jag får vara friska och må bra.

Och det är just det som jag önskar detta härliga gäng.
Vi vill rikta ett extra tack till Maud och Marion på SFI, som varit så positiva till detta projekt och låtit oss komma och göra detta.

sfi

Write a comment:

*

Your email address will not be published.

©LimonWellness 2015 - Back to basics